Screen Shot 2014-08-08 at 11.50.27 AM

Jag tror att det är dags.


JAG FINNS NU PÅ

www.viewstockholm.com/camillagervide

I helgen var jag på bröllop. Jag tycker det här är en passande sista bild. Jag kände mig som en prinsessa. Och min prins fann vid min sida.

Den här bloggen har i många lägen varit det som hållit mig i handen och dragit upp mig när jag mest av allt velat dra något gammalt över mig och ge upp.
Att ha haft det här forumet att skriva av mig i har varit ovärderligt. En plats för mig att placera all smärta, all ångest och alla tårar när jag inte velat prata om det med någon.
Jag har kunnat placera allting här för att lätta på trycket i bröstet en aning.

Det har varit min plats för terapi och en plats för nära och kära att kunna läsa om hur min rehabilitering fortskridit de dagar jag inte haft energin att prata eller berätta hur jag mår.

I 18 månader har det varit hela mitt liv. Allting annat fick sättas på paus för att laga mig själv, både kroppsligen och själsligen.
Jag gick från att driva Sveriges största musikblogg till att vara ett drogat kolli på en soffa innan Stockholm Clinic Stay Active tog hand om mig.
Hela mitt liv har stått stilla. Relationer har blivit lidande och min själ har stundom känt tom.
Musiken som jag brukade älska gav mig ångest eftersom jag visste att jag inte kunde utöva den. Min största kärlek i livet, min passion offrades för att jag var tvungen att ta mina skador och sjukdomar på allvar.

Men..
Det har tagit 18 månader men den 1:a September börjar jag jobba igen på STIM.
Processen att komma tillbaka till jobbet kommer ta tid och det får den göra. Jag återvänder trots allt till jobbet med en sjukdom som kommer påverka mig för resten av livet.
För att lära mig att ha ett liv samtidigt som jag är sjuk kommer ta tid men jag längtar så det gör ONT i mig.

Jag kommer få vara Camilla igen. Inte bara patient nummer XXX, sjukskriven, förbrukad och oanvändbar.
Jag kommer ha ett liv igen, en vardag. Jag ser fram emot att längta efter helgen. Känna fredagsförväntningen bubbla i bröstet.
Jag längtar efter musiken. Jag längtar efter att åka till jobbet tillsammans med Magnus.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag tror att det kommer vara enkelt. Att kunna släppa taget om de senaste 18 månaderna och bara ta med mig det jag lärt mig.
Mina skador och sjukdomar definierar inte vem jag är.
Jag HAR dom här sjukdomarna men jag ÄR dem inte.

För att kunna gå vidare så tror jag det är avgörande att även sluta skriva om dem hela tiden. Förr var det ovärderligt att kunna ventilera mitt mående här men i nuläget så gynnar det mig på intet sätt.
Om jag fortsätter grotta runt i skador, sjukdomar, dagens mående ect ect så kommer jag aldrig kunna ta mig vidare.

Jag är så mycket mer än så, jag har så mycket mer att säga än bara “idag har jag ont”.. jag vill hellre att ni läsare ska kunna gå in här och se att det faktiskt går att bli bättre och gå vidare.
Jag kommer ha ont i resten av livet men ju mer jag fokuserar på det, ju sämre kommer jag må.

Det här är ett stort steg för mig och för att verkligen känna att jag går vidare i mitt liv så kommer jag i fortsättningen blogga på www.viewstockholm.com/camillagervide

Om jag kan ta med mig hela mitt arkiv och peka om bloggen dit så kommer jag göra det. Men om det inte går kommer den här sidan ligga kvar, dock utan nya uppdateringar.
Jag har skrivit över 6000 inlägg på min fina blogg och de är en del av min historia. Allt jag varit med om har gjort mig till den jag är idag men det är jag som bestämmer hur framtiden ska se ut.

RÄDDA STOCKHOLM CLINIC STAY ACTIVE!

Alla ni som följt mig på den här bloggen – från det att den var Sveriges största musikblogg och min kropp sa ifrån till det den är idag: en av Sveriges största rehabiliteringsbloggar – VET att utan Stockholm Clinic Stay Active skulle jag inte stå här idag.

Ända sen jag skadade mig under min tid i USA har jag blivit skickad från läkare till läkare. Hade jag tur fick jag åka en vända i magnetröntgen innan det var dags att utvärderas av ännu en specialist.
Jag har träffat ryggspecialister, knäspecialister, terapeuter, experter och förståsigpå’are av alla de slag men det enda som uträttades då var försök till att släcka diverse bränder.
Ont i knät – lite behandling på knät.
Ont i ryggen – en magnetröntgen och remiss till nån sjukgymnast som knappt vågade peta på mig.
Ont här och ont där – piller, vila och sen “på att igen” ..

Jag var en stor samling av olika diagnoser. Diagnoser som alla skulle behandlas av olika “experter” på olika institutioner.
Det var verkligen upp till mig att tala om för den högra handen vad den vänstra handen gjorde.

För ungefär ett och en halvt år sen kom jag till Stockholm Clinic  Stay Active, tack vare min nya, fantastiska husläkare som till slut var någon som verkligen lyssnade på mig.
Efter att ha varit sängliggande i två månader insåg han att jag inte skulle kunna “vila mig i form” utan han tog kontakt med Stay Ac som genast tog emot mig.

Med risk för att låta som refrängen på en dålig låt så kan jag ärligt säga att det räddade mitt liv.
För första gången sen jag skadade mig var jag inte en “trasig” tjej med en  samling diagnoser – jag var en helhet, en enda patient.
För första gången träffade jag någon som förstod att saker och ting hänger ihop, man är inte ett gäng remisser i en postlåda.
Alla skador, alla smärtor hade med varandra att göra.
-Nacken
-Ländryggen
-Bäckenet
-Knät
-Sätet

När min sjukgymnast M manipulerade mitt bäcken och satte på mig ett bäckenbälte så vek sig vänsterknät. Ja, kan du tänka dig.. Saker och ting HÖR IHOP i kroppen och påverkas av varandra.

På grund av detta unika sätt att arbeta på – “STAY AC-METODEN” – så finns det bara EN ENDA JOURNAL om mig.
Eftersom allt hänger ihop så arbetar läkare, sjukgymnaster och KBT, stress och sömn-terapeuter tillsammans med möten varje vecka där de tillsammans diskuterar mina kommande behandlingar.

Där alla andra så kallade experter gått bet klev Stockholm Clinic Stay Active och talade om för mig att “du är inte din diagnos”, du kommer ha ett så bra liv som du vill, det är upp till dig, “bara” smärta är inte farligt och den kontrollerar inte dig. Du kontrollerar den!

STOCKHOLM CLINIC STAY ACTIVE RÄDDADE MITT LIV och det gör mig så arg och ledsen när jag nu får höra att det finns människor högt uppsatt i Stockholms landsting som gör allt i sin makt för att stänga ner kliniken.
Jag blir arg eftersom de ger sig på människor som jag nu mer räknar som mina vänner och jag blir ledsen för alla de patienter som kommer bli lidande och som kanske aldrig kommer få den hjälp de förtjänar.

Anledningen till att jag skriver det här är som sagt att Hälso- och sjukvårdsdirektör Catarina Andersson Forsman och Avdelningschef Olle Olofsson gör sitt allra bästa för att stänga ner kliniken. Av vilken anledning vet jag inte men det kan nästan inte liknas vid något annat än en personlig vendetta mot läkare Stefan Blomberg och resten av personalen.

Alla dokument och all information gällande anmälningar och dementier finns i sin helhet att läsa på Stockholm Clinic Stay Activs hemsida och de visar på en välfungerande och välrenommerad klinik, med i sammanhanget extremt goda behandlingsresultat - detta känner såväl Hälso- och sjukvårdsdirektör Catarina Andersson Forsman som Avdelningschef Olle Olofsson till.
Ändå väljer de att skriva under ett tjänsteutlåtande som är grovt felaktigt, tendensiöst, osakligt, det innehåller förtal och medvetet utlämnande av fakta.

Klicka HÄR för det absolut senaste dokumentet.

I MORGON SKA JAG FÖRSÖKA TA MIG TILL KLINIKEN, MITT RYGGSKOTT TILL TROTS, FÖR ATT DISKUTERA VAD JAG SOM PATIENT KAN GÖRA FÖR ATT HJÄLPA TILL.
STOCKHOLM CLINIC STAY ACTIVE HAR GIVIT MIG MITT LIV TILLBAKA.

TRO MIG, DET HÄR ÄR PERSONLIGT NU!

Lite kort fakta om kliniken och vad de gör:

- Kliniken behandlar årligen cirka 1800 svårt smärtsjuka patienter. Enligt nyligen framtagna data i en mastersuppsats har 56 % av klinikens patienter redan genomgått behandling/rehabilitering vid annan smärtklinik/rehabiliteringsklinik.

- Vid en genomgång gjord av Försäkringskassan 8 år efter avslutad rehabilitering vid kliniken var 80 % av en population som innan rehabilitering vid kliniken hade varit sjukskrivna i genomsnitt 2,6 år, i fullt arbete.

- Stockholm Clinic — Stay Active, STAYAC AB bedriver forskning.

- STAYAC-Metoden finns publicerad på Oxford University Press i ”Textbook of

Musculoskeletal Medicine”. En ny reviderad utgåva av boken publiceras i höst.

- Klinikens grundare, dr Stefan Blomberg, sitter som ende svensk i Cochrane Back Pain
Review Group.

Funderingar kring knutor på stämbanden

Fråga:
Hejsan!
Hittade ett inlägg där du skrev att du hade knutar på stämbanden! Jag är orolig att jag är på väg att få det och undrar hur du fick bort dem? Skulle vara jättetacksam för svar på det! Kram Clara

Svar:

Hej!
Vad tråkigt att höra att du misstänker knutor på stämbanden – det är verkligen inget roligt alls.

Min läkare reagerade på att jag var så hes hela tiden så jag skickades till en öron/näsa/halsklinik där de stoppade ner en kamera genom näsan för att titta på stämbanden.
Jag hade inte knutor men var på god väg så jag blev remitterad till en talpedagog där jag fick lära min en massa övningar – tänk dig sjukgymnastik fast för stämbanden.I andra fall kan det vara så att stämbanden behöver vila helt och då får man inte prata på ett tag, det kan vara allt ifrån en vecka upp till en månad.

Om du misstänker att du har begynnande knutor på stämbanden så tycker jag att du ska se till att din husläkare remitterar dig vidare till en halsmottagning. Sina stämband ska man vara rädd om. I värsta fall kan o-åtgärdade knutor leda till att man förlorar rösten helt så det är ingenting att vänta med.

Lycka till och jag håller tummarna för att du inte har några knutor!

Bästa,
Camilla

Att stirra faran i vitögat!

Jag anser mig själv vara en person som börjar få  hyfsad koll på vad jag kan och inte kan göra för att undvika att få ont och/eller skada mig.
I helgen när vi var på landet gjorde jag smarta val.
Hoppa studsmatta med barnen? Nej.
Hoppa från klipporna? Nej.
Bära tunga fönster själv? Nej.
Hjälpa till och måla fönsterkarmar? Ja, men det kan jag ju göra.. Det verkar ju ganska skonsamt..

WRONG!!!!!
Gissa vem som ligger hemma med ett ryggskott modell större och som fick besöka akuten igår för att få smärtstillande morfintabletter utskrivna?
JoJo! Visst är det fröken Gervide med målarpenseln!
Egentligen skriver de inte ut starka smärtstillande eller sömntabletter på när-akuten men läkaren kastade bara en hastig blick på det dubbelvikta kolli som Magnus kom invallades med och så fick jag berätta om jag är allergisk mot något substans. In och ut på två minuter blankt.
Det kallar jag effektiviserad läkarvård.

I alla fall..
Detta är anledningen till tystnaden här på bloggen..
Suck och stön..

Men man lär sig alltid någonting i varje motgång.
Note to self: Måla ett fönster… kanske två på sin höjd. Men sen får det vara slut på det roliga. Eller.. Hitta ett sätt att måla upprätt. Ostbåge-formen jag hade var varken speciellt smickrande eller ergonomisk.

Men nu ligger all min fokus på att bli bra till helgen så min “svägerska”/Magnus lillasyster Karolina gifter sig med sin Max.
Klänningen jag skulle komma i är inte aktuell längre. Inte för att den inte passar utan för att jag ser ut som ett militärtält på benen. Jag får ju blåmärken om man nyser på mig och jag har tydligen härjat för mycket i helgen för jag ser överkörd ut. Det får bli långklänning för hela slanten i helgen helt enkelt.

Jag har massor av fina bilder och saker att berätta om dock så jag ska försöka pillra ihop lite inlägg eftersom jag ändå ligger i sängen långa stunder av dagen.

Lilla Palt och jag pallar äpplen.

Idag åkte lilla Palt och jag på utflykt med resten av familjen Palt.
Ändå ut på Ekerö gick färden men det var det ingen av oss som märkte för vi var alldeles för upptagna av att ta selfies och leka öppna och stäng mobillocket.
Att göra samma sak 1000 ggr gör bara det hela ÄNNU roligare, eller hur?

Vi hade tänkt oss en fika på Ekebyhovs Slott men det var tyvärr stängt när vi kom dit.
Något som dock var öppet var Ekebyhovs Äpplegenbank.

Ja, ni läste rätt. Slottet har MASSOR av äppleträd i en gigantisk trädgård och det är fritt att vandra omkring, läsa på träden om alla äpplen och eventuellt provsmaka ett och annat. Äppleknyckarbyxorna var på och Palten hade till och med en muminhink i högsta hugg för sitt stöldgods.
Lilla Palt och jag fick nästan ont i magen av alla sura äpplen men de såg ju så goda ut. Han var så snäll så, han bjöd moster på alla halvätna äpplen som var kvar när han var klar med dem.

Tänk i höst när det blir dags för att skörda alla frukter. Då får vi nog återkomma, lilla Palt och jag.

Världspremiär av The Expendables 3 – Stockholm

Två timmar pang, pang och killar klädda i militärkläder – vad passar bättre för XTREMEFIT-gänget?
INGET, skulle jag vilja säga!

Sagt och gjort.
Jag tog min tränare Romeo Sundin under armen och blev en av hans många dejter igår när filmen med precis alla testosteronstinna skådespelare som finns hade premiär - The Expendables 3.

Som vanligt hade Mia Jorpes och One37 ordnat ett event utan någonting att klaga på.
Eller jo..lite mineralvatten i baren på Rigoletteo hade varit trevligt för oss som varken vill ha alkohol eller sockerstinna energidrycker men annars..
Nä, det var så himla bra! Filmen var precis det jag förväntat mig och det gjorde mig så himla nöjd.
Vapen, muskler, östeuropa, Dolph Lundgren – både på film och i en videohälsning – och ännu mera vapen..

Se den helt enkelt!
I go bang bang.

Djurterapi hos Sjöstedtskan..

Den här helgen har jag verkligen fått maxat med djurterapi.
Jag hann inte mer än ut genom dörren innan Kotten och Mimsan kom farandes och ÖVERÖSTE mig med pussar.
Jag tror inte jag har haft famnen tom på hela tiden jag var i Norrköping.
Var det inte en hund, så var det en monsterkatt…och när vi var i stallet blev jag bästis med Doris – en häst helt i min storlek med tanke på skaderisken jag drar omkring på.

När vi skulle ut i Norrköping och jag skulle duscha, ja då låg det en stor svart katt på tio kilo i badkaret och undrade surt var jag meeeenade men att han var tvungen att flytta sig.
Att jag hade mage liksom..

Jag har haft en riktig kanonhelg med Tyra och Frida – min bästabästis och sambo Uffe – och hon har verkligen peppat igång mig på områden jag knappt vågat tänka på tidigare.
Men nu jävlar! Nu är det min tur att leva igen! Man får stötta varandra helt enkelt för då är man alltid som starkast!


Kommentarsfältet är öppet igen.

Det har varit stängt länge men nu känner jag mig redo att öppna upp det igen.
Så lämna gärna en tanke, idé eller kärleksbrev.

Powered by WordPress | Designed by: suv | Thanks to trucks, infiniti suv and toyota suv