Det är bara att gå ut och rulla sig i snön.

Vattnet i hela byn är avstängt så jag är glad över att jag duschade i förmiddags.
Resten av gänget får bege sig ut och rulla sig i närmaste snödriva för vi ska på After Ski och pizzabuffé och då kan man ju inte vara hur sluskig som helst, eller hur?

I tried being normal once and it was the worst 2 minutes of my life.


Ursäkta mig men vad fan hände?
Dimma? Ingen Super-G på tv?
Vafalls?

Jag får väl helt enkelt roa mig på andra sätt i väntan på herrarnas stafett men det är inte okej! Dimma? Vem beställde det? Skäms!

Varför åker inte jag skidor?

Det är säkert en och annan som undrar vad tusan jag gör på en skidsemester när jag inte åker skidor och det kan ju verka lite knasigt, jag vet..

Under väldigt lång tid så fick jag höra från olika läkare att;
-Du kommer aldrig kunna löpträna.
- Du kommer aldrig kunna rida igen.
-Du kommer aldrig kunna göra en massa saker, vissa som du älskar och vissa som du bryr dig mindre om – men summan av kardemumman var att jag fick höra att jag kommer vara den där trasiga flickan resten av livet med massor av förbud.

Ända tills jag kom till Stay Active och gick patientutbildningen som hölls av klinikens grundare Dr Stefan Blomberg.

Jag glömmer det aldrig. De få ord som kom över hans läppar har blivit mitt mantra och det jag valt att leva mitt liv efter.
Han sa att “det farligaste du kan göra är att BLI din diagnos. Att hitta din identitet i dina skador, symptom och smärta och låta dem styra och bestämma över ditt liv och din vardag.”

Om det är någonting som är viktigt för mig, något som verkligen höjer min livskvalitét så ska jag kunna göra det. Det är bara jag som bestämmer hur mycket smärta jag är beredd att ta för att få utöva exempelvis ridning.
Hästar och ridning har varit jätteviktigt för mig ända sen jag var liten och jag hade ställt in mig på att det är någonting som tillhör det förflutna eftersom jag haft så mycket problem med rygg, bäcken, ländrygg osv.
Men där lärde Dr Blomberg mig två saker.
1. Det är BARA smärta. Det är ingenting farligt eller livshotande utan det gör bara ont.
2. Hur mycket smärta jag är beredd att stå ut med för att göra den där aktiviteten som är viktig för mig är det bara JAG som kan bestämma.

Skidåkning är inte viktigt för mig. Jag har åkt skidor 2 gånger i mitt liv och den ena gången fastnade jag i liften och bröt lite ben i högerhanden och den andra gången testade jag på snowboard och låg mest och sprattlade i pudersnön i Squaw Valley.
Skidåkning är ingenting jag saknar i mitt liv och således är jag inte beredd att ha ont av det. Ridning däremot är något jag längtat efter och som är bland av det bästa jag vet..
Jag är beredd att ha rejält ont av ridning för jag älskar det.
Hur ont jag är beredd att ta återstår att se, men jag vet ju att det bara är smärta så det är väl hjärnan som får säga ifrån helt enkelt.

Men även fast jag inte åker skidor på vår skidsemester så har jag det hur bra som helst. Jag får hänga med världens bästa familj (min) och lära känna en helt ny familj (vännerna vi åker med) och jag njuter av stillheten och ensamtiden när de andra är i backen. Antingen tar jag en promenad eller så läser jag böcker, fotograferar och skriver.
På kvällen samlas vi alla kring det stora matbordet och äter middag tillsammans och pratar om allt mellan himmel och jord.
En superhärlig semester helt enkelt!!!
Jag har världens bästa familj! <3

Hela världen är min frysbox.

Slankas jordgubbs-shake är en av mina absoluta favoriter som ni vet och vad gör man om vill ha den så där iskall men har brist på isbitar?
Man ställer helt enkelt ut den i snön!

Är det ren dumhet eller ren lathet?




Jag är medlem i ganska många grupper på Facebook som handlar om hälsa, träning och vikt.
Eftersom jag lidit av sjukdomar i flera år innan jag blivit diagnostiserad och medicinerad så har jag grävt, plöjt och rotat överallt på nätet för att ta reda på så mycket som möjligt om problemen jag har, vad de kan bero på och hur jag kan göra för att få en så bra livskvalitét som möjligt.
Jag hade kunnat helt förlitat mig på läkarna och lutat mig tillbaka i soffan, insvept i min offerkofta.
Jag har kunnat skylla mitt dåliga mående på ditt eller datt och mest tyckt synd om mig själv.
Men vad är det för livskvalitét? Den blir ju inte bättre bara för att jag hittat någon eller något att skylla på.

På samma vis är jag en informations-junkie när det kommer till olika kosthållning, behandlingar mm..
Jag ger mig inte in i en pulverkur, lchf eller detoxkur utan att först ha tagit reda på vad som händer i kroppen, vad jag kan förvänta mig och framför allt vad gör jag sen.
Jag skulle ju inte hoppa ut ur ett flygplan med en fallskärm på ryggen och sen halvvägs ner mot marken be någon annan utlösa den bara för att jag inte orkat ta reda på hur man gör.

Jag morrade till ordentligt i går kväll på en tjej i en grupp jag är med i som helt förlitade sig på att vi andra i gruppen skulle tala om för henne vad hon ska göra, hur hon ska äta efter hon är klar med sin pulverdiet.
Hon hade inte ens brytt sig om att ta reda på det innan hon började.
Det är väl vart och ens egna förbannade ansvar att ta reda på fakta innan du börjar mixa med kost, vikt och liknande.
Är du för dum eller för lat för att göra detta så finns det företag som Itrim som skedmatar dig all information och som säger till dig vad du ska göra utan att du behöver belasta din hjärna med kunskap om hur du på bästa sätt tar hand om kroppen.

Vad beror detta på?
ALL information finns på nätet och den är lättillgänglig för alla. Du behöver inte vara en systemvetare för att använda google.
Vi är alla ansvariga för vårt eget välbefinnande och är du inte mer intresserad av att ta hand om din kropp på bästa vis så får du väl fortsätta vara tjock/ha ont/ect ect..

Så vad handlar det om?
Lathet eller dumhet?

Har egentligen inget att säga..

Jag var mest nöjd med bilden.
Så centrumkåt är jag. =)

God – slank – morgon.

Äntligen är skid-vm tillbaka.
Gårdagen skidåkning lös med sin frånvaro så jag passade på att läsa ut boken “Mia – Sanningen om Gömda” av Monica Antonsson.
Jag har läst delar av den tidigare men inte satt mig in i storyn så mycket men den bör läsas – framför allt om du som jag tog boken “Gömda” av Liza Marklund till ditt hjärta.
Så mycket falska anklagelser, hot och fiffel att det vänder sig i magen. =(
Hoppas Liza Marklund och “Mia Eriksson” skäms! Men det tror jag inte.. Det har de nog inte vett till och miljonerna har ju rullat in så de skrattar nog hela vägen till banken.

Anyhow..
Idag skiner solen igen över Bydalen och alla är ute och far i backarna utom jag.

Jag har det så bra här med mina böcker, min kamera och skid-vm. =)
Frukost blev en jordgubbs-shake från Slanka som ska drickas iskall.
Om nom nom!

Nu laddar vi om för guld i skid-vm!! HEJA!!!

Inte uppäten än..

Ingen björn så långt ögat kan nå och det är jag hyfsat nöjd med.
Efter att mamma och jag sprang på en svartbjörnsfälla när vi var ute och promenerade i Yosemite så är jag löjligt rädd för att stöta på en björn i skogen. Ja, och vildsvin, grävlingar, vargar, Näcken och andra farliga saker också för den delen.
Huuuu för vilda djur som vill äta upp en.

På grund av att det töat lite de sista dagarna med påföljande kyla igen har lett till att det är blank is på alla vägar. Jag inser nu att det farligaste och mest troliga stället för mig att skadas på inte är skidbacken utan promenaden bort till Fjällgården.
Och inte heller har jag några broddar att dra på mig.
Nä, jag får helt enkelt vara Bambi på hal is och se hur länge mitt bäcken sitter på plats.

Nu ska jag krypa upp i soffan med en bok. Puss.

Powered by WordPress | Designed by: suv | Thanks to trucks, infiniti suv and toyota suv