I am baaaaaack baby!

Familyfun with the Johansen’s..

Efter en månad av bråkande luftrör, vila och inhalatorer fick jag nog.
Enough is enough!
Jag mår psykiskt dåligt när jag inte tränar och äter saker jag normalt inte skulle göra vilket leder till en ganska olycklig Camilla.
Och det är inte kul för någon – tro mig.

Passet gick över förväntan. Jag varken dog eller spydde och trots att jag fick en känning i baksida axel där vi injicerat kortison så  kunde jag köra på bra, om än med lite modifierade övningar.

GUUUUUUUD vad jag har saknat mitt gäng!

Och jag som peppar för XTREMEFIT…

Man känner sig inte så kaxig när jag samtidigt kan följa min grymma vän Heather som just nu genomför en Ironman i Kanada.
Det är helt jävla otroligt det hon gör och det här är inte ens hennes första! Nej då.. den här galningen har nog genomfört två eller tre stycken.
Nästa år ska jag lura henne till Kalmar och tävla så jag kan heja på plats!!!

HEJA HEATHER!!!!!

Hur jag ser på framtiden..

Magnus frågade mig häromdagen hur jag ser på framtiden och för första gången på länge ser jag att framtiden finns.
Jag är beräknad att återgå i tjänst den 1:a september på 25% och vid årsskiftet vill jag vara uppe på 100% igen.

Och jag är så laddad och peppad. Tidigare har jag varit mitt uppe i behandlingar men denna gången känner jag att kroppen är så hel som den kan bli och nu är det upp till mig att bibehålla den sån.
Jag ska gå ner mer i vikt men det är en separat fråga från själva kroppen och smärtan.

Jag känner att jag kontroll över kroppen. Jag har lärt mig var gränsen går och samma sak gäller sömnen.
Jag har fått så många verktyg och så mycket kunskap att min framtid ser ljus ut. Väldigt ljus faktiskt..

Men jag har ett område kvar där jag inte riktigt känner att jag har kontroll och det är att jag måste lära mig LAGOM. Min KBT-behandling är som tur väl är den enda som fortfarande är pågående och det är upp till mig att jobba med mig själv här.

Magnus och jag har spenderat helgen med att prata och prata och prata och när jag satt och berättade om mina erfarenheter som modell och om hur jag antingen var för tjock för att vara “vanlig” modell och för smal för att vara “plus size”modell så kom en del av förklaringen helt plötsligt över mina läppar:

-Antingen var jag tvungen att svälta eller så skulle jag gödas – men resultatet var att jag aldrig dög.
Jag var antingen för smal eller för tjock.

Det har blivit en del av min personlighet. Antingen gör jag något till 200% eller inte alls.
Antingen tränar jag jättemycket – eller inte alls.
Antingen är jag helt nykter i flera månader – eller så festar jag som tusan.
Antingen äter jag bara shakes – eller så skiter jag i allt och moffar i mig allt jag vill hela tiden.
Antingen är jag en duracellkanin – eller en soffpotatis.

Jag har alltid skojat och sagt att det är därför jag trivs så bra i USA för där man har inte ordet LAGOM där men jag inser att det här är grunden till många av mina problem.

Jag är fast besluten om att göra det här RÄTT den här gången.
Men hur tusan lär man sig LAGOM?

Jag smälter bort.

När jag tittar på de här bilderna från gårdagen då jag, Klara och Magnus var och badade vid Insjön på Svartsö så förstår jag verkligen inte vad vi gör i stan men ibland måste man göra annat än att bara ligga i plurret.
De här sjön hade helt fantastiskt sötvatten och klipporna var så hala att man gled hela vägen ner i vattnet och var tvungen att använda rep för att komma upp.
Det måste ha varit omkring 25 grader i vattnet för det svalkade knappt.

Jag har ju en sjukdom som gör att jag inte kan temperaturreglera som vanliga människor så om jag blir riktigt varm så har jag jättesvårt att komma ner i temperatur trots min medicin och jag blir även varmare och svettigare än gemene man.
Så en egen sjö passar mig som handen i handsken.
Jag kanske ska se om Magnus är sugen på en plaskpool i vardagsrummet…

Aj aj Kapten!

Idag tog vi båten ut i ytterskärgården för att hämta upp Magnus dotter som seglat omkring med några vänner.
Fascinerande hur havsbandet förändras så fort man kommer lite längre ut.
På vägen tillbaka stannade vi till på Möja för att äta lunch och efter mycket krånglande och puzzlande med båtar och fendrar fick vi en liten plats vid bryggan, precis utanför Pärlan på Möja.

Alla tre åt deras kalvburgare med kantarelldressning och den var magisk. Det kan jag tyvärr inte säga om servicen men det är nog inte lätt att hitta rätt personal där ute och får nog ofta hålla till godo med de sommarjobbare som finns.

Men miljön och maten vägde definitivt upp det och jag skulle gärna komma tillbaka. Kanske på deras kareoke-kväll? :-)

Och ja.. givetvis matchar jag min flytväst med min outfit.

Svartsödagen

Varje år firas Svartsö med en egen dag – Svartsödagen – då alla samlas kring den gamla hembygdsgården för loppis, försäljning av lokala förmågors hantverk, hembakade läckerheter och… Årmarschen och den efterföljande Svinrodden!

En eka. två personer och en jäkla massa armkraft.
I ungefär en och en halv timme ror de för allt de har i en utstakad bana och när de kommer i land ska de även slå i en spik för att sen ringa i en klocka.
Tänk er Emil i Lönneberga möter Mästarnas mästare!
Sjukt imponerade!

Dagens kontor..


Jag har förflyttat mig från de småländska skogarna ändå ut i Stockholms skärgård.
Magnus och jag sitter mitt emot varandra med var sitt portabelt kontor.

På en enslig ö med skog, vatten och fåglar njuter jag av stillheten.

En livsnjutare..

 


Ligger på bryggan och hejar på Magnus som tränat för fulla muggar.
 Själv är kroppen lite arg på mig som bar brädor hela dagen i går så jag har fått ta två smärtstillande för att kunna klä på mig.
 Men va tusan.. Det är ju bara smärta.
 Efter ett tag i rörlighet så känns det bättre..

Location:Svartsö Aludden,Värmdö,Sverige

Powered by WordPress | Designed by: suv | Thanks to trucks, infiniti suv and toyota suv
White Page