I am alive.

Oj oj oj..
Jag har legat helt utslagen de sista dagarna på grund av en behandling jag fick i måndags.
Jag har fått den en gång tidigare – för över 2 år sedan – och det är den enda behandling som verkligen knäcker mig.
Jag var såååå nära att tuppa av inne hos läkaren och jag är så glad att Magnus var med för jag var inte kapabel att ta mig hem på egen hand.
Jag hade bara druckit shakes den dagen så mitt blodsocker sa pang och slog i botten och hela världen snurrade och kallsvetten rann längs ryggen.
Att sprutorna är utblandade med lokalbedövning är ingen tröst eftersom det är stickadet och dragandet som gör alldeles övermänskligt ont och lokalbedövningen hjälper mig i princip bara att ta mig hem.
Förra gången resulterade det här i att jag låg i fosterställning i soffan med en kudde mellan knäna och bara skrek. Det enda som fungerar då är Oxynorm – en morfinbaserad smärtstillande medicin som egentligen bara används på cancerpatienter.
Jag kan ta mycket smärta men det här maxar ut även mig och jag fick med mig ett recept på 28 stycken tabletter och uppmaningen att börja använda mitt bäckenbälte igen. (Hurra! Kul! Verkligen!)

I Ropsten fick jag försöka få i mig en korv eftersom jag fortfarande mådde illa och kallsvettades och vid Karlaplan hoppade vi av för att vara säkra på att få ut mitt medicin eftersom det närmade sig stängningsdags hemma i Gustavsberg.

Jag har inte gjort något annat än sovit de sista dagarna. Att den här smärtan och de här smärtstillande sliter på kroppen, det visste men att jag skulle behöva sova 20 timmar per dygn för att återhämta mig är helt sjukt.

Och det som slår mig är att så där ont hade jag hela tiden tidigare och jag vägrade låta min gråtande kropp sakta ner. Jag pressade den till den till slut brast och gav upp.
Fy fan!

Den här gången har jag bara lagt mig platt och låtit kroppen bestämma.
Det tog tre dagar med morfin att klara av att vara uppe i mer än 10 minuter åt gången men gårdagen och idag har varit tablettfria för kroppen behöver återhämta sig från den höga dosen morfin.

Så.. Här är jag.
Igen.
Tillbaka fast jag aldrig riktigt var borta.
Hur mår ni?

mySafety is your safety.

Jag får en hel del pressutskick och de kan variera rejält både i innehåll, kvalitet och kreativitet.
Jag älskar människor som tänker utanför ramarna – sånt kan jag bli helt vild av!
Fram tills nu så måste jag erkänna att första platsen varit näst intill ohotad men efter idag så är jag inte lika säker..
Jag fick ett paket med en laddad mobiltelefon i och en lapp med ett telefonnummer och uppmaningen “Ring och lyssna på Veronica Maggios nya singel Välkommen in”.

Det fanns tillräckligt mycket pengar på mobiltelefonen att ringa upp och lyssna ett par gånger och fram till idag har den kampanjen fått sitta säkert högst upp på prispallen men nu ska ni få se vad som kom med posten medan vi var i fjällen;

En replica på min dator med blogg och allt men det bästa av allt? Ett tangentbord i choklad!!!!!
Jag blev så till mig att jag nästan glömde bort att se efter vilken produkt som fångat mitt intresse på ett så här briljant sätt.
Paketet kom från försäkringsbolaget mySafety som precis lanserat en ny försäkring – Digitalskydd.
Alla som någon gång i sitt liv suttit vid en dator har, på en större eller mindre skala, stött på fenomenet näthat.
Alltså fega små råttor, uppfyllda av sin egen avundsjuka och mindervärdes komplex, som sitter och gömmer sig bakom dataskärmen i ett försök att kanske må lite bättre själva av att trakassera andra människor som man oftast inte ens känner.

Ibland undrar jag vart det gick fel för de här människorna.
Fick de ingen som helst uppfostran eller var det bristen på kärleksfulla kramar under uppväxten som lett till att de nu för tiden sprider sin skit på nätet?

Men egentligen…varför ens lägga tid på att fundera omkring det här?
Jag tror stenhårt på karma och de här människorna kommer återfödas som en toalettborste och så är allt precis som det vara.

mySafety har erbjudit mig att få testa den här nya försäkringen i ett helt år.
Jag lovar att dokumentera mina förehavanden och kommentera er om hur det går.

Jag är ganska förskonad från idioter bakom skärmar – mina idioter finns där emot ute i den riktiga världen.

Läs lite om mySafety här nedan. Nu ska jag äta upp min choklad dator. Hatten av till Sophie Gernandt – kommunikationsdirektör på företaget.

Det är bara att gå ut och rulla sig i snön.

Vattnet i hela byn är avstängt så jag är glad över att jag duschade i förmiddags.
Resten av gänget får bege sig ut och rulla sig i närmaste snödriva för vi ska på After Ski och pizzabuffé och då kan man ju inte vara hur sluskig som helst, eller hur?

I tried being normal once and it was the worst 2 minutes of my life.


Ursäkta mig men vad fan hände?
Dimma? Ingen Super-G på tv?
Vafalls?

Jag får väl helt enkelt roa mig på andra sätt i väntan på herrarnas stafett men det är inte okej! Dimma? Vem beställde det? Skäms!

Varför åker inte jag skidor?

Det är säkert en och annan som undrar vad tusan jag gör på en skidsemester när jag inte åker skidor och det kan ju verka lite knasigt, jag vet..

Under väldigt lång tid så fick jag höra från olika läkare att;
-Du kommer aldrig kunna löpträna.
- Du kommer aldrig kunna rida igen.
-Du kommer aldrig kunna göra en massa saker, vissa som du älskar och vissa som du bryr dig mindre om – men summan av kardemumman var att jag fick höra att jag kommer vara den där trasiga flickan resten av livet med massor av förbud.

Ända tills jag kom till Stay Active och gick patientutbildningen som hölls av klinikens grundare Dr Stefan Blomberg.

Jag glömmer det aldrig. De få ord som kom över hans läppar har blivit mitt mantra och det jag valt att leva mitt liv efter.
Han sa att “det farligaste du kan göra är att BLI din diagnos. Att hitta din identitet i dina skador, symptom och smärta och låta dem styra och bestämma över ditt liv och din vardag.”

Om det är någonting som är viktigt för mig, något som verkligen höjer min livskvalitét så ska jag kunna göra det. Det är bara jag som bestämmer hur mycket smärta jag är beredd att ta för att få utöva exempelvis ridning.
Hästar och ridning har varit jätteviktigt för mig ända sen jag var liten och jag hade ställt in mig på att det är någonting som tillhör det förflutna eftersom jag haft så mycket problem med rygg, bäcken, ländrygg osv.
Men där lärde Dr Blomberg mig två saker.
1. Det är BARA smärta. Det är ingenting farligt eller livshotande utan det gör bara ont.
2. Hur mycket smärta jag är beredd att stå ut med för att göra den där aktiviteten som är viktig för mig är det bara JAG som kan bestämma.

Skidåkning är inte viktigt för mig. Jag har åkt skidor 2 gånger i mitt liv och den ena gången fastnade jag i liften och bröt lite ben i högerhanden och den andra gången testade jag på snowboard och låg mest och sprattlade i pudersnön i Squaw Valley.
Skidåkning är ingenting jag saknar i mitt liv och således är jag inte beredd att ha ont av det. Ridning däremot är något jag längtat efter och som är bland av det bästa jag vet..
Jag är beredd att ha rejält ont av ridning för jag älskar det.
Hur ont jag är beredd att ta återstår att se, men jag vet ju att det bara är smärta så det är väl hjärnan som får säga ifrån helt enkelt.

Men även fast jag inte åker skidor på vår skidsemester så har jag det hur bra som helst. Jag får hänga med världens bästa familj (min) och lära känna en helt ny familj (vännerna vi åker med) och jag njuter av stillheten och ensamtiden när de andra är i backen. Antingen tar jag en promenad eller så läser jag böcker, fotograferar och skriver.
På kvällen samlas vi alla kring det stora matbordet och äter middag tillsammans och pratar om allt mellan himmel och jord.
En superhärlig semester helt enkelt!!!
Jag har världens bästa familj! <3

Hela världen är min frysbox.

Slankas jordgubbs-shake är en av mina absoluta favoriter som ni vet och vad gör man om vill ha den så där iskall men har brist på isbitar?
Man ställer helt enkelt ut den i snön!

Är det ren dumhet eller ren lathet?




Jag är medlem i ganska många grupper på Facebook som handlar om hälsa, träning och vikt.
Eftersom jag lidit av sjukdomar i flera år innan jag blivit diagnostiserad och medicinerad så har jag grävt, plöjt och rotat överallt på nätet för att ta reda på så mycket som möjligt om problemen jag har, vad de kan bero på och hur jag kan göra för att få en så bra livskvalitét som möjligt.
Jag hade kunnat helt förlitat mig på läkarna och lutat mig tillbaka i soffan, insvept i min offerkofta.
Jag har kunnat skylla mitt dåliga mående på ditt eller datt och mest tyckt synd om mig själv.
Men vad är det för livskvalitét? Den blir ju inte bättre bara för att jag hittat någon eller något att skylla på.

På samma vis är jag en informations-junkie när det kommer till olika kosthållning, behandlingar mm..
Jag ger mig inte in i en pulverkur, lchf eller detoxkur utan att först ha tagit reda på vad som händer i kroppen, vad jag kan förvänta mig och framför allt vad gör jag sen.
Jag skulle ju inte hoppa ut ur ett flygplan med en fallskärm på ryggen och sen halvvägs ner mot marken be någon annan utlösa den bara för att jag inte orkat ta reda på hur man gör.

Jag morrade till ordentligt i går kväll på en tjej i en grupp jag är med i som helt förlitade sig på att vi andra i gruppen skulle tala om för henne vad hon ska göra, hur hon ska äta efter hon är klar med sin pulverdiet.
Hon hade inte ens brytt sig om att ta reda på det innan hon började.
Det är väl vart och ens egna förbannade ansvar att ta reda på fakta innan du börjar mixa med kost, vikt och liknande.
Är du för dum eller för lat för att göra detta så finns det företag som Itrim som skedmatar dig all information och som säger till dig vad du ska göra utan att du behöver belasta din hjärna med kunskap om hur du på bästa sätt tar hand om kroppen.

Vad beror detta på?
ALL information finns på nätet och den är lättillgänglig för alla. Du behöver inte vara en systemvetare för att använda google.
Vi är alla ansvariga för vårt eget välbefinnande och är du inte mer intresserad av att ta hand om din kropp på bästa vis så får du väl fortsätta vara tjock/ha ont/ect ect..

Så vad handlar det om?
Lathet eller dumhet?

Har egentligen inget att säga..

Jag var mest nöjd med bilden.
Så centrumkåt är jag. =)

Powered by WordPress | Designed by: suv | Thanks to trucks, infiniti suv and toyota suv