Det var banne mig på tiden..

Äntligen, ska jag kanske säga!
Äntligen slopar idolproduktionen den där vedervärdiga coverskivan som vinnaren tvingats spy ur sig på två dagar för att kunna hysterisäljas innan jul.
ÄNTLIGEN!!!
Jag menar, ingen musiker med en gnutta självrrespekt eller respekt för yrket skulle frivilligt ge ut den. Om de fick välja på riktigt..
Alla låtarna har redan hörts under säsongen som gått och är urmjölkade på alla sätt som går.
Ja, bolaget kanske får in några extra slantar under december månad men sen då?
Oftast är artisten slut sen..
Att ge vinnaren tid att jobba på sitt album och bara släppa en EP efter vinsten är fan i mig det finaste jag hört sen jag konfirmerades (Karl-Bertil Jonsson någon?)
Att ge dem en chans att få växa i sig själva på riktigt.
Ta USA som ett exempel. Där har vinnaren alltid fått göra en platta som passar dem i stil, låtval och produktion.
Kelly Clarkson fick göra en dunderhonungs-popskiva av sällan skådat slag och Carrie Underwood gick från Idolvinnare till hela världens country-drottning tack vare sin vinnarskiva.
Men tänk om de hade varit tvungen att spela in samma, generiska, förbestämda vinnarskiva? Huuu…
Tänk er Kelly Clarkson sjunga bluegrass eller Carrie Underwood som krystad popfjolla! Vilken humor!
Jag VET att Sverige försökt detta en gång tidigare med Kevin Borg vilket floppade totalt men det kanske har mer att göra med vem som vann, mer än att SONY misslyckades med skivproduktionen.
Kevin Borg är ju inte så häftig som popartist – han är mer åt musikalhållet så jag väljer att glömma det och hylla Universals beslut!
HURRA!
Tänk er Lisa Ajax som vinnare med en nyproducerad skiva av Jakke Erixson – my god, jag blir matt i knäna bara jag tänker på det.
DET är ljuv musik i mina öron.!!

En annan sida av cat-calling!


Just nu cirkulerar det här klippet på sociala media där en tjej vandrar runt i New York under tio timmar med två mikrofoner i händerna och med sin pojkvän framför sig med en dold kamera i ryggsäcken.
Filmen är skapad av organisationen Hollaback som arbetar mot trakasserier på gatan i flera länder.

Vad som sker i den här filmen – chockar inte mig ett dugg.
Helt ärligt.

Jag har bott i USA i nio år och detta händer varje dag.
Jag kan inte dra mig till minnes en enda dag då detta inte hände – alltså att man blir tilltalad av vilt främmande män på gatan.

Eller.. på gatan förresten?
På gymmet, i mataffären, på bussen, på stranden, i skolan…
Ja, listan kan göras lång.

Efter ett tag vande jag mig vid en del av detta – jag konstaterade att amerikanska killar säger rakt ut det svenska killar tänker.
Man blir avtrubbad efter ett tag, för om sanningen ska fram…
Om svenska killar slänger ur sig något till en främmande tjej så handlar det ju mer om att tala om vilken fitta hon verkar vara eller något annat vidrigt för att hon inte slängde sig i hans armar. Ordet hora är också vanligt förekommande i svenska killars vokabulär. Fräscht!

Det ÄR sexistiskt och kränkande att en kille hänger ut genom sidorutan på sin bil och jamar efter mig:
-What’s uuuuup, pussycatdoll? Lookin’ fiiiiine today!! Kiissssskissssskissssss!

Kommer jag vända mig om och säga:
-Men du. Nu fick du mig på kroken. Här är mitt nummer… CALL ME!! Tiihiiiii…..Mjau mjauu..?

Nä, det kommer jag inte. Han kommer inte få någon som helst respons från mig vilket är hur de flesta tjejer reagerar.
Och jag tror inte att killen i sig förväntar sig det heller för de släpper dete och går vidare på en gång utan några surta miner..

Men jag kan säga som så…
En sån kille skrämmer mig inte alls på samma vis som en avspisad svensk kille gör – en sån som skriker könsord efter en på gatan för att man är “en sån jävla fitta som egentligen bara behöver en rejäl omgång kuk” för att man inte gjorde och sa vad han hade förväntat sig.

Jag vet egentligen inte vart jag ville komma med det här inlägget men har man inte bott i USA utan bara ser det här klippet så kan man få en lite skev bild av det. That’s all.
Jag försvarar det inte… jag mer förklarar det..
Dela gärna med er vad ni tycker men håll en god ton!

Jasmine Kara – Change

Denna lilla tvåfärgade varelse träffade jag för första gången på Chic-galan och vilken liten smällkaramell hon är.
Liten som tusan men med en röst som heter duga.

Jasmine Kara har en djup röst full av känsla och jag fullkomligt älskar hennes låt Change.

Våga inte tro att du duger som du är!!!

Jag blir så utmattad, så trött…
Håller ni med mig när jag säger att vår generation är mer kroppsfixerad än någon annan före oss?
Det bara SKA in och petas, kommenteras, kritiseras och tyckas. Senast i raden att hata smala tjejer är Nicki Minaj och Meghan Trainor..
Nicki Minaj proklamerar för större rumpor – hon själv ju injecerat ett kilo eller två i varje skinka och Meghan Trainor hävdar med bestämdhet att killar minsann vill ha lite former att krama på natten.

Från Nicki Minaj’s Anaconda:
“Yeah, he love this fat ass, ha haha!
Yeah! This one is for my bitches with a fat ass in the fucking club
I said, where my fat ass big bitches in the club?
Fuck the skinny bitches! Fuck the skinny bitches in the club!
I wanna see all the big fat ass bitches in the muthafuckin’ club
Fuck you if you skinny bitches, what?!”
Från Meghan Trainor’s All about that bass.
“Yeah, my mama she told me don’t worry about your size
She says, “Boys like a little more booty to hold at night.”
You know I won’t be no stick figure silicone Barbie doll
So if that’s what you’re into then go ahead and move along”

Det är alltså fult att vara smal nu?
Man ska ha en stor rumpa och alla smala tjejer kan dra åt helvete för de har ingenting som män vill ha?
Jag lever ju med tanken på att min man vill ha mig för att han älskar MIG, inte storleken på mina skinkor. Jag är också övertygad om att han INTE kommer lämna mig när jag sitter naken i sängen och får volanger på magen men man börjar ju undra.
Vad är det vi lär våra barn?
Molly Sandén startade ett fantastiskt initiativ “Över min stolta kropp” där hon poserar naken i sin musikvideo och även hon har volanger på magen när hon sitter ner.
Men till och med DET ska man klaga på.
“Ja, det är ju enkelt för henne att säga, hon som egentligen äääääär smal och jättesnygg!”
Okej, men vi säger som så att vi plockar fram Beth Ditto – en lite större tjej som sjunger i bandet Gossip.
Är HON tillräckligt stor för att det ska vara okej med “Över min stolta kropp”?
Inte det? För nu pratas de plötsligt om hälsoriskerna med fetma och att det minsann inte är något föredöme för våra barn.
Jag förstår inte…
Om jag ska välja ut en sak från allt som jag läst gällande vikt och kroppsideal så är det att INGEN duger!
Ingen!
Är man smal ska man vara tjock, är man tjock ska man banta, om man är nöjd som man är så är man ignorant och självgod.
Men det är ju faktiskt så att smaken är som den berömda Nicki Minaj-baken – DELAD!
Vissa tycker på allvar att det är snyggt med större tjejer och vissa gör det inte.

Men det kanske är okej om man har kurvorna på “rätt ställe”?
Vad det nu är..
Jag tenderar dock att se ut som ett kottdjur när jag går upp i vikt.
Bröst och mage blir större medans benen fortsätter att vara små stickor.
Ja, lite som Iprenmannen..

Varför är detta det enda som det fokuseras på?
Kan inte alla bara mind their own fucking business?
Jag har en minimal rumpa men stora bröst – är det okej?
Vad hände med strävan efter att vara en god och bra människa?
Är det inte ganska nedvärderade mot oss själva att bara fokusera på det yttre när vi har så mycket mer att komma med som människor?
Jag tränar för att hålla igång min kropp och hålla smärtan borta.
Går jag ner några kilon på vägen så gör jag men gör jag det inte så är det också okej.
Min självkänsla ligger inte i de där kilona.
Inte längre.
Jag är precis lika mycket värd nu, som om -5kg eller +5kg.
Jag har både fibromyalgi och hypotyreos – jag KOMMER aldrig kunna bli size zero.
Ska det få förstsöra mitt liv? I think not.
I am awesome!
Och det är du också!

Ett nytt leende på 1 timme.

När jag såg ett erbjudande om att bleka tänderna trodde jag inte att jag skulle kunna testa eftersom mina fyra framtänder är gjorda av porslin men tydligen så kan porslintänder både bli färgade och blekas.
Hela behandlingen tog lite under en timme och jag satt mest och slappade i mitt lilla ägg och lyssnade på musik.
Jag kan säga att jag upplevde behandlingen som i princip smärtfri – en och annan ilning kände jag av och tandköttet blev lite ömt – men jämför man med tidigare ingrepp så var detta ingenting.
Jag blev sjukt nöjd och som ni kan se på bilderna så är det en stor skillnad, trots att jag redan hade ganska vita tänder.

Företaget som gav mig mitt fina smile tillbaka är WhiteSmile Scandinavia och de finns både i Skärholmen Centrum och i Kista Galleria. De använder sig av Brilliant Smilesprodukter och kändes både trygga och välutbildade.

Om ni bokar via min blogg eller instagram så får ni en 40 minuters kliniktandblekning för 795 kr iställer för 3495 kr. FATTAR NI VAD BILLIGT!!??

Boka på www.whitesmilescandinavia.se eller på nummer 072-3115045 och uppge koden Camilla795.

One Direction måste älska Sverige.

Och varför skulle dom inte göra det, det är ju våra svenska låtskrivar-genier som står bakom deras framgångar.
Men de är verkligen frekventa i sina Sverigebesök.
Senast i juni gästade gruppen Friends Arena, de kommer uppträda i Globen under Idolfinalen och nu släpper de bomben att de kommer uppträda i Göteborg som en del av sin “On the road again 2015-turné”.

Jag har aldrig sett gruppen live trots att jag tycker de är riktigt bra. Jag är inte säker på att det skulle vara värt pengarna.
Men missförstå mig rätt – DE är säkert värda pengarna men frågan är om man ens kommer kunna höra en enda ton genom alla skriiiiiiiiiiiiiiiik!!!! Det är ju Beatles-hysteri som heter duga.
Man går dit för att skrika på sina idoler – inte för att lyssna på dem.

Men 1D ger sina svenska fans massor av kärlek och det är underbart! Ge kärlek och få kärlek.

Våga vägra frysa.

Nu när vintern är här så tänkte jag passa på att vara lite förutseende och klicka hem en varm vinterjacka redan nu.
Jag hittade min här och förväntar mig att vara varm hela långa vintern.

Den blå Canada Goose-jackan jag hade tidigare släppte ifrån sig allt dun genom fodret så jag såg ut som en ruggande höna varje gång jag tog den av mig.
Är du sugen på att uppdatera din garderob så tycker jag att du ska klicka HÄR och få 20% av om du uppger koden gervideblogg.

HAPPY SHOPPING!

Mitt sämsta och bästa träningsminne.

Tillsammans med http://vulkanskydd.com/ tänkte jag berätta om mitt bästa och sämsta träningsminne.

Träning är en stor del av mitt liv, både för att jag älskar att träna men också för att jag MÅSTE träna för att kunna leva ett så bra liv som möjligt. Utan fysisk aktivitet går jag sönder eftersom jag lider av sviterna av en allvarlig olycka som resulterat i sjukdomarna Hypotyreos och Fibromyalgi.
För den som inte vet så är Hypotyreos en sjukdom på sköldkörteln som gör att jag har svårt att hålla vikten och Fibromyalgi är en smärtsjukdom på centrala nervsystemet som resulterar i massor av omotiverad smärta.

Mitt bästa och sämsta träningsminne kommer kanske vara lite mer luddigt än andras men jag tror att det finns människor som kan identifiera sig med mig. De som kämpat och slitit utan att förstå varför det inte är roligt eller ger resultat.

I många år slogs jag emot en kropp som genomgått ett trauma större än de flesta kan tänka sig. En bruten rygg, ett bortslitet bäcken, två söndertrasade knän, en krossad armbåge, komprimerade diskar och skadade ischiasnerven tillsammans med alla ligament och ledband i ryggen. Jag fick akut hjälp i USA där jag bodde men var egentligen jätteskadad när jag kom hem med min traumatiserade kropp.

Envis som jag var och är så vägrade jag inse hur skadad jag var och normaliserade mitt tillstånd och trängde undan smärtan. Jag gav mig tusan på att jag skulle vara som alla andra och när jag fick en anmälan till tjejmilen i julklapp så bestämde jag mig för att det här SKA jag göra – kosta vad det kosta ville.

Jag sprang tjejmilen med ett bäcken som var loss på ena sidan. Jag stapplade, haltade och mer eller mindre kröp runt banan men en smärta som var helt obegriplig. Jag SKULLE runt!
Och runt kom jag men jag kunde inte använda min underkropp på drygt en vecka.
Varför gav jag inte upp, kanske du undrar?
Idag har jag inget bra svar på det men jag tror att jag då ville vinna mot min kropp. Jag förstod ju inte vad som var fel.

Det gör jag nu.
Efter 22 månaders sjukskrivning med bäckenbälte, knäskenor, kortisoninjektioner, utredningar, diagnoser, sjukgymnastik, smärtutbildning och terapi är jag ett team med min kropp.
Till slut.

Mitt absolut bästa träningsminne var för två veckor sen när jag vågade göra mina första 15 armhävningar och en planka på tå under ett pass med min favorit-träningsform sen jag fick min fibro-diagnos – XTREMEFIT – en typ av bootcampträning där man endast använder den egna kroppsvikten.
All styrketräning på gym med maskiner resulterar i att jag knappt kan gå på flera dagar men här blir jag inte bara stark utan även stärkt mentalt i min sjukdom som egentligen innebär NOLL FYSISK AKTIVITET.

Så för att sammanfatta – mitt bästa träningsminne är varje pass där jag lyssnar på min kropp och jobbar med den.
Då blir jag stark, uthållig och lycklig.
Jag vill aldrig mer göra mig själv så illa som jag gjorde på den tiden varje pass var ett krig.

Powered by WordPress | Designed by: suv | Thanks to trucks, infiniti suv and toyota suv